PG Gyllenhammar var först ut vid Klara K:s årliga konferens om jämställdhet i näringslivet. Årets rubrik var ”The Female Effect”.
Det är lätt att raljera över en person som PG, när han säger att kvinnor som hittat sin roll som kvinnor är bättre och roligare att jobba med än män. Men jag ska låta bli.
För i de, ibland klumpiga formuleringar, finns ändå ett reflekterande över frågor som inte alls funnits på hans agenda under ett helt liv i näringslivet. Dessa reflektioner, utifrån hans erfarenheter, kan vi faktiskt använda oss av. Det var utifrån dessa reflektioner han i våras sällade sig till kvoteringsförespråkarna i en intervju med Veckans Affärer.
Han inledde sitt anförande med att säga att det är svårt att rekrytera en kvinna till en hög position, för hon kommer med stor sannolikhet att bli motarbetad och därmed ha mindre chans att lyckas. (Läs gärna den meningen igen, för det är en viktig reflektion från en man som faktiskt haft makten att välja och välja bort.)
Han fortsatte med att säga att män är så fast i sin roll att de är rädda och därför fattar sämre beslut.
Därefter hänvisade han till analyser som anger att män i framtiden inte kommer att behövas. De kanske kan få en plats i det framtida matriarkatet för att de är underhållande, men är inte nödvändiga ens för reproduktion om vi laddar spermabankerna ordentligt.
Jag ser inte riktigt den framtiden som en risk. Inte heller som ett önskvärt stadie. För som den likhetsfeminist jag är, så tror jag inte att lösningen ligger i att vi anammar könsnormer. Snarare demonterar dem.
Men om man töjer ut PGs iakttagelse att den manliga normen är destruktiv för både näringslivet och för männen själva, så har vi kommit något viktigt på spåren.
Att undvika att rekrytera kvinnor för att det är så jobbigt när de blir motarbetade är som att låta bli att ha lax i en laxodling för att det finns en haj där. Kanske ska vi då ta bort hajen, inte laxen om vi vill bli framgångsrika?
Sandrine Devillard, från McKinsey i Frankrike, styrkte det PG sa i sin presentation om vad som krävs för att komma vidare.
”Män på höga positioner tenderar att vara mer rädda om att behålla sitt jobb än att tänka på företagets bästa”, angav hon som ett av skälen till att företag med enkönade ledningar och styrelser presterar sämre än mer jämställda företag.
Vad vi kvinnor förlorar på könsnormen är väl dokumenterat när det kommer till statistik över makt och egendom. Män som passar in i normen, får uppenbart vissa fördelar, men förlorar också mycket annat. De blir representanter för sitt kön (eller sin norm, vilket i det här fallet är samma sak) och förlorar möjligheten att uttrycka sina olikheter. För särartens storhet ligger hos individen. Inte i könet.