För en dryg vecka sedan tillkännagav Fredrik Reinfeldt för första gången publikt att han är för kvotering till börsbolagens styrelser. Trots det förväntas Sverige tillsammans med Storbritannien rösta ner Viviane Redings förslag om en gemensam kvoteringslag i Europa.
Skälen till det är flera.
Ibland är det en missuppfattning som ligger bakom. Argumenten som kvoteringsmotståndare ofta använder är att rekrytering bör ske på kompetens och inte på grupptillhörighet. Jag delar den uppfattningen. Det är den främsta anledningen till jag är för kvotering. Idag väljs mindre kompetenta män in till styrelserna för att de är just män, trots att allt tyder på att mångfald lönar sig. Om man tror på marknadsekonomi borde ju åtminstone fler bolag prova? Men nej. Könsnormen är så stark att man inte ser skogen för alla slipsar.
I Svd idag skriver Maria Ludvigsson att det inte finns någon kausalitet mellan fler kvinnor i styrelsen och lönsamhet, även om det enligt flera rapporter finns en korrelation. Här vill jag ge henne ett halvt rätt.
Det är inte så att kvinnligheten i sig är en kompetens. Jag tycker att man ska vara försiktig med den typen av argumentation, då man lätt hamnar i biologistfällan. Däremot vet vi att olikhet är bra för produktivitet och kreativitet. Men det krävs duktiga ledare för att klara att leda en heterogen grupp och en negativ följd av hur rekryteringen skett till ledande positioner hittills är just att vi fått för svaga ledare. Långsamt börjar det förändras, men en grundläggande värdegrundsanalys görs sällan för att säkerställa att ledaren kan implementera en företagskultur som är inkluderande och innovativ.
Det är här lönsamheten kommer in. De företag som leds av starka ledare har koll även på sina rekryteringsprocesser. Således får man de bästa medarbetarna (vilket rent statistiskt borde vara en blandning av olika människor) och blir därmed lönsamma.
Bristen på kvinnor i styrelsen är alltså inte sjukdomen. Bristen på kvinnor är ett symptom på ett svagt ledarskap, dåliga processer och brist på insikt om hur världen ser ut.
Vissa anser att äganderätten bör väga tyngre. Det kan man absolut argumentera för. Men vilka är ägarna? De flesta storbolag ägs av oss alla genom våra pensionsfonder. Staten är en mycket stor aktieägare och därmed äger vi kvinnor även i dessa bolag.
Men trots att vår statsminister alltså är för kvotering, så förväntas Sverige rösta nej till Viviane Redings förslag idag. Skälet han angav är att han inte tycker att det är en EU-fråga, utan att varje land ska få bestämma själv.
Återigen ställs alltså jämställdheten emot ett annat intresse och drar det kortaste strået.