I somras fick jag den stora äran att vara årets feministiska talare i Almedalen. Det var Maktsalongen som arrangerade.
Ska jag vara ärlig har jag aldrig varit nervösare. Åhörarna var mycket pålästa och jag kände att jag hade stora förväntningar att inspirera.
När arrangörerna påade mig sa en av de unga kvinnorna att hon hört mig leda en debatt samma morgon som både inspirerat men också gjort henne nedslagen. Hon hade nämligen kommit till insikt om att hon skulle behöva arbeta för ett jämställt samhälle i hela sitt liv och det var en tung börda att bära.
Jag kunde inte säga det då, men jag kan känna igen mig i hennes uppgivenhet. Inte ofta, men ibland sänker sig skuggorna och jag känner att jag slåss mot väderkvarnar.
Då kan jag tänka att jag skulle vilja sitta i kassan på Ica och inte ha djupare samtal med människor än hur svårt det är att hitta avocados med rätt mognadsgrad.
Det är svårt att känna tålamod för en låååååååångsam process när man känner att det enda som behövs är insikt, och att hindret för den insikten är rädsla för förändring.
Då händer det att jag får mail eller någon annan signal från människor som har insikt. Idag fick jag ett sådant.
Du och din penna, Camilla, behövs därför att världen är så långt ifrån där den borde vara. Vi kvinnor i näringslivet behöver dina insikter och dina texter för att peppa oss och orka. Näringslivet behöver dig för att fortsätta gå bra, för om det inte kan klara av två storheter – kvinna & man- hur ska det då klara av alla andra varianter och olikheter, all mångfald som behövs för att skapa framgångsrika bolag? Så DU behövs verkligen Camilla, för utan din vassa penna finns det inte många som driver frågorna och då är allas vårt framtida välstånd i Sverige hotat. För kan vi inte konkurrera framöver så kommer det bli båda kallare, blötare och dystrare här uppe i vår nordliga avkrok. Det kommer om inte annat klimatförändringarna att se till. Så förstå hur viktigt det är att du tar väl hand om dig själv
Sådana ord kan få mig att tappa andan av ansvarskännande. De kan också få mig att lyfta från marken av ett heliumfyllt ego. Men när jag landat och skakat av mig oket, så förstår jag:
Ja, jag har ett tungt ansvar för jag har en röst som hörs. Ja, jag är en hjälte så det är ok att tappa fotfästet ibland. Men jag är bara en hjälte av många. För alla som arbetar för demokratiutveckling och samhällsförbättringar är hjältar. Liksom myror som bär barr många gånger större än de själva, så drar vi ändå vårt strå till stacken som en av flera miljoner små hjältar som vill vara med och bygga vårt samhälle.
Hjältar! fnyser du. Nu har hon väl fått storhetsvansinne? Ja, det stämmer. Men vilka har varit hjältar i historien? Inte sjutton är de dem som tycker att vi har det bra som vi har det. Nej, det är de som drev förändringen mot något bättre. Jag vill vara en sådan hjälte även om jag får släpa mina barr i resten av mitt liv.